visst kan det vara svårt att andas ibland, visst är det mer grönt på andra sidan.

Vi underskattar saker det gör vi, men vi överskattar också saker. Vi lägger oss i andras problem, vilket vi egentligen inte bör göra - det kan ju bara gå fel. Att hjälpa någon med ett problem, prata, lyssna och förstå, ge råd och allt man nu gör när man är en "god vän", det är helt o-k. Men nån annans problem är nån annans problem, det är bara så det är. Dags för oss att inse det. 

Vi underskattar det vi egentligen har, och överskattar det vi vill ha. Men hur kan man vara nöjd när man tycker att alla andra verkar ha det bättre? Vi måste lära oss, jag måste lära mig. Jag har egentligen det bästa, måste bara inse det.